Jag är jätteglad över att ha fått den är diagnosen. Efter alla dessa år så har jag äntligen fått svaret på alla mina frågor. Och det var just det som var problemet. I hela mitt liv (skojar inte, verkligen HELA livet) har jag alltid känt mig annourlunda. Att jag inte passade in. Nu helt plötsligt vet jag varför. Alla nätter med panikångest. Nu har jag förklaringen. Alla dagar då jag frågat mig själv "varför just jag?". Nu har jag svaret. Känns jättekonstigt. Och väldigt svårt att ta in. Så därför får vi se om jag pallar gå på praktiken imorrn.
Idag har jag inte gjort ett skit. Legat och läst, kollat på film/tv osvosv. När jag satt där i soffan så kände jag mig som så många andra gånger. Helt jävla tom. Att allting inte spelade nån roll längre. För en vecka sen hade jag undrat "varför?". Nu när det hände så vart jag chockad över att jag hade ett svar. Borderline. Nu finns det verkligen en förklaring. Helt sjukt. Och svårt att fatta.
Nu ska jag gå och lägga mig tänkte jag. Välja ut nån film som jag kan somna till. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar