5/10-11 kl 15:49. Diagnos.

Jag har idag fått min alldeles första, RIKTIGA diagnos. Vad det var för nån kan ni läsa ovanför. Läkaren frågade hur det kändes. Och sanningen är att det känns helt jävla awesome. Finally vet jag vad som pågår och att det faktiskt finns en orsak till varför jag har handlat som jag gjort. Sen är ju inte det nån "ursäkt". Eller, det kanske det är? Så jävla insatt är jag inte. Än.

Självklart så försov jag mig i morse. Tror inte jag ens vaknade av min klocka som ändå ringer i en timma. Med mellanrum ofc. Sen inte nog med att jag redan var SUPERSTRESSAD så råkar locket på min lilla termos som jag alltid tar med mig, åka upp. Så alla viktiga papper jag hade i väskan blev gula och äckliga. + Att hela jävla väskan är i princip förstörd. Ska se om jag kan handtvätta den eller nåt.

Praktiken var lika bra som vanligt. Fast att jag var irriterad ända från start. Dvs när jag var tvungen att gå upp. Men när barnen kommer springade emot en och ropar "emelie!!!" och kramar en, då kan man inte annat än att bli riktigt glad. Den glädjen sprider sig rakt in i själen. Och jag har kommit på en sak. Jag behöver inte ha barn nu. Jag har redan barn. Runt 15 st för att vara exakt. Och dom lyckas alltid att få mig glad när jag är på mitt äckliga depphumör.

Nu ska jag ta på mig myskläder. Det är ju så satans kallt! Vädret kan ta sig. Snart kommer sofie och tommy. Båda hittade varsin bok i min hylla igår som dom bara inte kan sluta läsa, haha. Min böcker<3.