Sen efter nån timma så gick jag hem. Eller gick och gick. Jag i princip sprang. Min jävla mörkrädsla + nojjigheten om jag hör nån som gapar. Kom hem ganska fort då kan jag lova, haha.
Imorrn bär det av till lägenheten igen. Förhoppningsvis är jag tillräckligt frisk för att kunna gå till dagiset på måndag. Vill inte hosta ner alla barn med mitt underbara slem.
Saknar denna människa.
Så mkt att det gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar