Den här dagen skulle jag gärna byta ut. För första gången sen jag flyttade har jag ångest. Sist var i det förra jourhemmet. Då hade jag det dagligen. Jag hade nästan glömt bort hur jobbigt det är när man inte kan göra nånting. Man är så skakis så ingenting fungerar. Kunde inte ens röka nu när jag var ute. Tappade ciggen, paketet, tändaren om och om igen. Att vara såhär likgiltig hade jag också glömt bort hur det kändes. Att känna sig tom, inte bry sig om nånting. Ganska irriterande känsla om jag ska vara ärlig.
Får hoppas att det ändras tills imorrn. För då ska jag på cirkus. För första gången sen lågstadiet. Kanske i sällskap av nån vuxen, kanske själv med tvillingarna. Sånt som märks. Nu ska jag bara ligga i sängen och vänta på att känslorna hittar tillbaka igen.
Just gonna stand there and watch me burn, but that's alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry, but that's alright because I love the way you lie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar