Börjar bli riktigt trött på det här nu. Möte hit och möte dit. Idag hade jag ju möte på ung resurs och sen möte med redaren. Imorrn har jag en tid på bup och kort efter det ska jag till tandläkaren. På fredag ska jag åter igen till redaren och ha möte. Åh, can't wait...
Idag fick jag frågan om jag var lycklig. Och som jag svarade denna person så tror jag att man aldrig kan bli riktigt lycklig. Att det alltid finns sprickor i fasaden. Men nu känner jag mig ganska lycklig. Jag har kommit till världens bästa familj. Susanne och Göran stöttar mig till max. Enligt dom så är jag exemplarisk. Fatta vad det värmde inombords när jag hörde det. Jag har alltid önskat mig en lillebror. Nu har jag fått tre. Och dom är underbara. Kommer kännas sorgligt att flytta härifrån. Dock är jag väldigt glad över att dom säger att jag är så välkommen hit om jag vill det. Ska fortsätta ha kontakt med dom och sova hos dom varannan helg, kanske blir fler ggr, det vet man ju aldrig.
Nej, nu måste jag verkligen sova. Ska ju upp bögtidigt imorrn. Jävla bupmöte att vara så tidigt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar